Visar inlägg med etikett Stuttgart. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stuttgart. Visa alla inlägg

Torsten, Gero och Rolf


Jag blev tvungen att spendera helgen i Stuttgart där jag inte känner en enda människa. Den största delen av resan bestod av transport. Två timmar till Stuttgart och sedan fram och tillbaka över halva stan. För att hantera ensamheten packades väskan med tjock bok och läroböcker, fylld mp3 (ja, jag använder fortfarande en mp3) och kamera. Det var tänkt att förhoppningsvis kunna fylla det tomrum som uppstår vid valet att lämna datorn hemma.

Självklart har jag kommit tillbaka utan att ta upp en enda bok, sätta på mp3:n en enda gång och fotograferat i stress.

How come? Tyskland består helt enkelt av ett par genialiska sociala nätverk. Istället för att ta det dyra tåget till Stuttgart samåkte jag med en man som hette Torsten som jag inte kände. Jag hittade honom på en sida där han angav tid och pris för att åka med honom. Jag tror att det finns något liknande i Sverige, men det verkar inte riktigt vara i funktion. Från att ha lärt känna Torstens liv som arbetslös jurist åkte jag vidare till fotografen Gero. Gero var min soffa som jag couchsurfade hos. Couchsurfing finns ju i hela världen, men av någon anledning har jag även här en känsla av att det är vanligare i Tyskland än i Sverige. Jag åt potatisgratäng och sov på Geros högljudda luftmadrass och blev inbjuden till att delta i hans workshop i nakenfotografi dagen därpå. (Inte som modell.) Från Gero, nakenmodellen och de andra fotograferna åkte jag sedan hem till arkitekturstudenten Lukas som lagade mat åt mig med sin korridorskompis, sov (och åt toastbrödsfrukosten på bilden) och åkte hem idag med Rolf, advokat och Dvorak-fan (gärna på högsta volym).

Att ta mig till och från Stuttgart, sova över och transportera mig inom Stuttgart samt mat kostade mig cirka 50 Euro (en enkel tågbiljett till Stuttgart kostar 42 Euro), 2 vinflaskor och förmågan att ständigt hålla uppe ett intresse att konversera. Det sista är dock inte att förbise. Mitt huvud känns lite som en tickande bomb just nu, men jag märkte när jag åkte tunnelbana ensam att något saknades. Kan man bli beroende av intetsägande konversationer?