Germany out of a Swede's point of view

Så var det dags igen, tyskarnas nästa sociala attack. Det är ett fenomen jag är lätt kluven i. I klubben jag tränat i Sverige tog det mig tre år innan jag kunde kalla mina träningskompisar för "vänner". Det var också så självklart att alla efter träningen går hem till sig.

Första gången jag kom hit skrek tränaren efter passet "OCH VILKA FÖLJER MED PÅ EN ÖL NU?!". Där fick jag erfara att det är mer regel än undantag att alla går tillsammans och äter, eller tar en öl, efter träningen. På det sättet har också många i klubben blivit väldigt tajta.

Igår hände det igen. Tyvärr var vi bara fem och ingen hade tid. Tränaren såg besviket på oss: "Det är alltså INGEN som vill hänga på?" och jag var på väg att följa med i ren empati. Men min svenska själ vägde över som inte kan hjälpa att känna lite irritation över socialiseringshetsen. När man ses på träningen umgås man ju redan. Varför måste vi fortsätta ses efteråt? Vi kommer ändå att ses varenda träningspass.

I allmänhet tenderar svenskar att ha rätt lama sociala vanor men när det gäller träning är jag minst lika konservativ. Lämna mig ifred.

Imorse hittade jag äntligen mitt paket med böcker som mamma skickat, i det skick som syns på bilden. Det är inte första gången det händer och stärker min tes om att tyska posten är korrupt. En del brev jag skickar kommer helt enkelt inte fram eller dröjer veckor (trots att jag dubbelkollat portot eller till och med betalat för mycket för att försäkra mig om att det ska komma fram). Alltså mamma, om du skickade med en lapp eller ville ge mig svensk sedel i nostalgi så sitter väl en tysk i gul tröja med den i fickan. (Senaste samma sak hände var när vi skickade en fotboll till vårt fadderbarn i Burkino Faso, bara för att dra en parallell.)

För övrigt fastsställdes den nya regeringen igår: kristdemokrater och liberaler är det som har makten nu, socialdemokraterna är ute ur spelet och har tappat enormt. Regeringen är alltså svart-gul (CDU+FDP), lustiga val av färger har partierna här. Det var en sorgsen stämning överlag i korridoren igår – i Freiburgs studentkretsar är vänstern och miljöpartiet poppis.

På Tysklands valdag var jag för övrigt max tysk. I ett bier-und wurststand (öl- och korvstånd) i fotbollsstadion, mitt bland feta, brölande tyskar stod alltså en svensk kines och sålde bayersk inälvskorv. Kanske lite som en polack som plockar blåbär i svenska skogar?