|
Så var det dags igen, tyskarnas nästa sociala attack. Det är ett fenomen jag är lätt kluven i. I klubben jag tränat i Sverige tog det mig tre år innan jag kunde kalla mina träningskompisar för "vänner". Det var också så självklart att alla efter träningen går hem till sig.
Första gången jag kom hit skrek tränaren efter passet "OCH VILKA FÖLJER MED PÅ EN ÖL NU?!". Där fick jag erfara att det är mer regel än undantag att alla går tillsammans och äter, eller tar en öl, efter träningen. På det sättet har också många i klubben blivit väldigt tajta.
Igår hände det igen. Tyvärr var vi bara fem och ingen hade tid. Tränaren såg besviket på oss: "Det är alltså INGEN som vill hänga på?" och jag var på väg att följa med i ren empati. Men min svenska själ vägde över som inte kan hjälpa att känna lite irritation över socialiseringshetsen. När man ses på träningen umgås man ju redan. Varför måste vi fortsätta ses efteråt? Vi kommer ändå att ses varenda träningspass.
I allmänhet tenderar svenskar att ha rätt lama sociala vanor men när det gäller träning är jag minst lika konservativ. Lämna mig ifred.
Vad är det du tränar för nåt ?
Jag håller med om att man kan känna sig stressad och trängd av att veta att man förväntas umgås mer än man kanske själv vill. Men det är ändå trevligare än svenskars sociala vanor. Ta bara igår som exempel:
Jag var hemma hos en kompis som bor i korridor och lagade mat. En person kom ut från ett annat rum, tittade på mig lite skrämt men hälsade inte. Jag hälsade med ett vänligt "hej" och fick bara en chockad blick tillbaks. Lite senare kom det ytterligare någon kompis till nån annan som bodde där. Personen i fråga hade heller inte tänkt hälsa förrän jag med hög röst sa "hej".
Vad är det för attityd?? "Åh, det är inte nån av mina vänner eller nån väns vän, så jag behöver inte hälsa, eller ens erkänna den andres existens. Vad skönt, jag tar min dricka och går igen".
Hahaha, ja det låter ganska svenskt. Jag brukar för övrigt använda din korridor som skräckexempel när jag berättar hur svenska studenters boendevanor ser ut (om tjejen som låser sitt rum när hon går in i köket). Om alla vore så (vilket det ibland känns som i Sverige) blir ju vardagen en mardröm, det har du helt rätt i! Så det är väl bara att anpassa sig till fullo och anamma den tyska kulturen, även i träningssammanhang... (Ann: jag tränar det jag alltid tränat!)
Heheh jag har blivit lite osvensk på senare tid, mest pågrund av Kalmar nations klubbverk. Häromdagen var jag väldigt nära att kasta mig över och krama en kompis kompis som jag träffade för första gången bara för att hon råkat ut för nåt allmänt tråkigt, vad minns jag inte riktigt... I sista stund inser jag att man gör nog inte så i detta kalla land och hejdar mig.
Låt inte kylan komma åt dig!! Du måste bejaka dina osvenska rötter!! Vem blir inte glad av en kram? Om inte annat fungerar det som ett socialt experiment. :)
Jaja, men man vet ju aldrig vad du får för dig. Du kanske tyckte att det var kul att börja spela pingis, vad vet jag?! :P :P :P