Germany out of a Swede's point of view

Det kan man bli från universitetet här om man:

a) inte betalar studieavgifterna
b) inte betalar studieavgifterna i tid
c) glömmer att anmäla sig till ett prov
d) gör en massa andra saker fel.

För några veckor sedan kom min korridorkompis hem från semester i Italien. Efter den så kallade "föreläsningsfria tiden", som lovet kallas för de studenter som varit tillräckligt duktiga under terminen, hittade hon en räkning, en påminnelse och ett juridiskt brev som talade om för henne att hon blivit utskriven från universitetet i brevlådan. I brevet stod att fristen för att betala gått ut och att hon kan överklaga beslutet med hjälp av en advokat. Förtvivlad gick hon till universitetskansliet för att fråga vad hon kunde göra. Och se och häpna - helt emot den tyska lag-och-ordnings-ådran sa tanten att allt är lugnt så länge hon betalar in avgiften omgående. Det giriga universitetet är så mån om pengar att byråkratiska brev och formuleringar bara känns som en skrämseltaktik.

Men en annan kompis har det inte lika lätt. Han glömde att anmäla sig till ett prov under den tredje terminen, och nu inne på sin fjärde har han fått besked om att han kommer att bli utskriven. När jag märker hur mycket studenterna svettas här för att hålla reda på alla anmälningslappar och tillåtelser och besked är jag så tacksam över att plugga via ett svenskt universitet. Det finns ju omtentor i oändlighet!

Min kompis skickade ett juridiskt överklagande med förklaringen "jag glömde bort det". Modigt, för de flesta hade dragit till med att de haft en depression, dödsfall i familjen eller liknande i ett försök att beveka de tyska ordningskåta byråkraterna. I Tyskland kan du inte ens tillgodoräkna dig poängen som du redan tagit, eftersom man bara kan gå program här och inga enstaka kurser. De senaste månaderna har han alltså bara gått och väntat (och väntar fortfarande) på besked om han måste börja om på noll efter två års studier.

(personen på bilden har inget med texten att göra.)